Sök
  • Tro & Tvivel

Att växa i tro

Cyberträff 10 Maj 2020


Att mogna i tron Dagens ämne ska vara ”att mogna i tron” och omedelbart undrar jag ”vad är det egentligen - att vara mogen?” Runebergs etymologiska ordbok säger att ordets ursprung är ”dunkelt trots flera förklaringsförsök”. Ändå kan vi nog komma överens om att ordet mogen precis som sin motsats omogen måste ju komma ifrån en av livets allraviktigaste ingrediens: maten. Plocka inte blåbären, de är inte mogna ännu! (... detta är ju lite omoget för alla vet ju att blåbären är röda så länge de är gröna.) Mogen betyder däremot fullt utvecklat, färdigt att äta. Att bedöma födan fel kan vara livsfarligt, men den personen som kan hitta, urskilja och laga god kost anses därför också för en mogen person, dvs erfaren, klok, inte ung, helt enkelt en människa man kan lita på och man vågar äta med. Men om orden mogen/omogen är kopplade till frukt och grönsaker så kommer vi inte undan att se att inte något äpple i världen och inte någon ärta på jorden mognar fram helt ensam liggande på marken. Varenda frukt är resultatet av en större organism den är kopplad till, ett träd eller någon slags planta som försörjer frukten med allt den behöver för att kunna mogna fram. Men vad vet päronet om stock och stam och rötter som helt osynligt och på ett väldigt mystiskt sätt samla ihop och transportera samtliga ämnen det behöver för att bli vackert, saftigt och smakfullt?

Om vi alltså kallar någon människa mogen eller omogen så jämför vi den egentligen med en frukt - och jag vill lägga fram teorin att det stämmer! Varje människa är en frukt av sin omgivning, dvs de närmsta människorna runtomkring, hela samhället, hela kulturen. Ingen av oss växer fram helt för sig, vi är alltid kopplade till ett otroligt mycket större sammanhang som ingen av oss fattar och förstår fullt ut. Vi tror att vi vet - men även det är som sagt inget mer än bara en tro. Vi må tro på vetenskap, men även den står på ett osynligt fundament. Gränserna mellan fysik och filosofi är lika flytande som gränserna mellan filosofi och religion. Hela livet växer på trons åker. Den mänskliga existensen skulle vara helt omöjligt utan trosföreställningar som ger oss en uppfattning om det allmänmänskliga, skillnader mellan människor, lidandet, framgång och misslyckande eller meningen med livet. Likaså finns det inte någon kultur i världen som inte utvecklar värderingar utifrån sina respektive trosföreställningar - dessa värderingar är som moraliska principer som är acceptabla och godtagbara och som styr våra livsstilar och som återspeglas i alla välkända yttre former som språket, konsten, seder och bruk och inte minst institutionerna. Allt detta är vårt träd, våran planta och vi förstår komplexiteten av det hela lika lite som ett grönt plommon. Därför är mitt förslag, min tes till dagens ämne att börja prata om ”hur man mognar med tron” därför att alla har någon tro ändå. Vart leder den tron oss till? Vad tror vi på egentligen? Hur medvetna är vi om vår tro? Hur medveten behöver mana vara om den? Och till sist bara ett kort personligt tillägg:

Jag hoppas att jag är en vindruva. Jag vill vara del av det bästa vinet man någonsin har smakat. Jag vill ge glädje och hopp, gemenskap och skratt. Och därför väljer jag att tro att min personliga vinodlare förstår sitt hantverk och alltid vet vad han gör. På så sätt behöver jag bara hänga kvar i vinstocken och njuta väderlekar.

Marcus Fritsch





"Lam"


https://www.youtube.com/watch?v=XyojwGobN9M


Thobias Gabrielsson

0 visningar

©2018 by Tro & Tvivel. Proudly created with Wix.com