Tro & Tvivel onlineträff den 18 okt 2020
Trons kraft.
Det första jag tänker på är en fråga: Vad är det överhuvudtaget, en kraft?! Kraft är ju egentligen något fysikaliskt och förklarar eller beskriver vissa förändringar i ett systems rörelser. För att kunna sätta en kropp i rörelse behöver man kraft. För att kunna påverka en rörelse behöver man också kraft. Vill man styra en kropp i något annat håll behöver man kraft. Vill bromsa t.ex. ett rullande tåg behöver man kraft.
När man tänker kraft och fysiken så börjar jag fundera på de fyra fundamentala naturkrafterna som är
(1) gravitation (eller tyngdkraft, en attraherande kraft som massor utsätter varandra för, tex månen och jorden)
(2) den elektromagnetiska kraften (som beskriver sammanhangen mellan elektriska och magnetiska fenomen vilket är växelverkan mellan alla partiklar som har laddning)
(3) den s. k. starka kärnkraften (den kraften som håller samman de minsta partiklarna som kvarkar, neutroner eller protoner och som är flera tusen miljarder gånger starkare än tyngdkraften) och
(4) den s.k. svaga kärnkraften som är alldeles för komplicerad för att kunna beskriva den i en mening men som har bl.a. med radioaktivitet att göra och fenomenet att solen lyser.
Dessa s.k. fundamentala naturkrafterna (som är helt avgörande i hela livet) beskriver väldigt mycket hur hela skapelsen fungerar. Även om vi väldigt sällan funderar på det så är det ändå på det sättet allt runtomkring funkar.
Därför funderar jag så här:
Om det finns en Gud som har planerat och skapat allt det här på detta sätt, hur stor och hur genialisk och framför allt hur stark måste den vara som sätter i rörelse både ett helt makroskopiskt universum och en hel mikrokosmos med sina otaliga partiklar - allt som snurrar rund som det gör?
Förre veckan, innan jag visste att jag skulle skriva den här texten, träffade jag en fysiker från Chalmers i Göteborg. Vi hade ett väldigt intressant samtal under den gemensamma lunchen vi tog och snart pratade vi om gränserna mellan den vetenskapliga fysiken å ena sidan och filosofin och tro å den andra hur förvånansvärd flytande dem är. De flesta människor tror nog att fysiken bara handlar om ren vetenskap där allt är förutsägbart genom mer eller mindre komplicerade beräkningar. Men det stämmer inte alls. Detta är bara en del av fysiken. Ju djupare vi dyker desto mer obegripligt blir hela alltet. Stephen Hawking till exempel, en av de mest kända fysikerna, blev i slutet mer som en filosof än en typisk fysiker. Vilket leder mig till frågan: Vad är det allt detta bygger på egentligen?
Vad, i Guds namn, är tron?!
Vilket kanske leder oss till den enda definitionen av tron som bibeln ger oss.
Och den hittaa i första versen av Hebreerbrevet kap 11:
"Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se."
Surprise! Den teologiska tron och den fysikaliska kraften har mycket mer gemensam än vi kanske trodde: Bägge två är helt osynliga! Och ändå finns dem. Bägge två sätter i rörelse. Eller ställer sig emot andra krafter. På ett nästan magiskt sätt händer någonting, men allt vi kan se och försöka beskriva är själva verkan, resultaten, konsekvenserna.
Fysik och teologi är mycket närmare varandra än populärvetenskapen vill medge.
I Hebreerbrevet 11:1 ser dessutom att tro och hopp hänger ihop.
"Tron är grunden för det vi hoppas på." Hopp är alltid något konkret. Når vi säger ”Jag hoppas att…” så följer varje gång något som alla kan fatta. Hoppet pekar alltid åt ett konkret håll. Precis som den fysikaliska kraften. Det finns inte någon kraft utan någon riktning. Hoppet och kraften är kanske syskon.
Det fysikaliska fenomenet där krafter påverkar varandra kallas för växelverkan.
Hoppet är däremot trons växelverkan med det riktiga livet, och tron är liksom den jorden där hoppet låter sina rötter växa i.
Vad innebär uttrycket trons kraft då?
Jag tror det har att mycket göra med det följande:
Gud som skaparen måste vara otroligt stor, genialisk, och mycket, mycket större än hela universum. Bara det här är mycket mer än våra stackars hjärnor någonsin kan fatta. Så mycket makt i en enda varelse måste vara ett jättehot för oss pyttesmå människor. Jag personligen vill ärligt talat aldrig i livet bli utsatt för en träff med så här mycket okontrollerbar POWER på ett enda ställe. Men tänk om den där POWERN påstår och bevisar att den är god! Att den älskar! Att den inte vill hota och förstöra. Att den säger om sig själv
”Jag är… kärlek”
Tänk om det vi läser om i Romarbrevet 8:31 vore sant: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?” Tänk om just detta vore den jorden hela vårt hopp får växa ut ifrån. Helt plötsligt kan vi förstå varför Hebreerbrevet 11 (som börjar med "Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se") fortsätter med många exempel av enskilda människor som har hållit fast vid att Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?
Människor som har vågat något, troende som har riskerat grejer, som inte har gett upp och som har förändrat världen, som har satt goda saker och ting i rörelse eller som har fått bromsa destruktiva krafter i världen, orättvishet, fattigdom, egoism, m.m. En tro som ger hopp kommer att sätter igång våra kroppar som kommer att påverka den fysiska världen. Allt hänger ihop.
Och så en last thought.
Hebreerbrevet 11 handlar endast om enskilda troende. Och det är jättebra, fast det inte är hela sanningen. Många små fysikaliska krafter adderas nämligen upp till en stor kraft med stor verkan. Många enskilda människor med lite tro adderas upp till ett stort hopp med kraftig verkan. Och just därför är Romarbrevet 15:5, dagens vers i bibelappen (för er som följer den) så avgörande:
"Måtte uthållighetens och tröstens Gud göra er eniga efter Kristi Jesu vilja."
Gud är uthållighet, så står det här. Gud är tröst. Om vi vill påverka världen i kärlekens kraft då behöver vi återspegla Guds uthållighet och hans tröst. Om vi lyckas med det då blir det ett samspel. Teamwork. Detta gör oss eniga. Då blir alla våra små krafter synkade. Och små krafter som drar åt samma håll får en stor verkan. Detta är en naturlag. Och det är dessutom det bästa sättet hur vi kan återspeglar skaparen av allt det här.
(Marcus Fritsch)