Cyberträff 26/4
I fredags spelade vi in en pod igen och ämnet för dagen var ordet/begreppet “Sanning”. En liten nätt fråga. Jag dryftade några tankar om sanning då, som jag funderat över. Några reflektioner som går ut på att jag har en känsla av att nutidssvensken nästan har som en allergi mot färdiga svar och anspråk om “absoluta sanningar”. Det märks inte minst i svenskens avståndstagande till institutionell religion. “Kom inte här och bestäm vad jag ska tänka och rätta mig efter.”
Samtidigt, i och med sociala medier, basunerar i princip ALLA ut sin egen sanning, som om den vore absolut.
Jag får också en känsla av att det handlar mindre om vad som faktiskt ÄR SANT och mer om att genom sina påståenden POSITIONERA sig. Socialt, politiskt, maktmässigt. Att det handlar om positionering. Ett exempel är att vara PK, politiskt korrekt. En vilja att tillhöra “rätt lag.” Och ibland, naturligtvis inte alltid, men ibland går sökandet efter sanning, i detta, förlorat.
Vilken röst väljer jag att lyssna till? Vilken röst väljer du att lyssna till?
Är vi som kungen i kejsarens nya kläder? I denna saga, av HC Anderson, syr två skräddare nya kläder till kejsaren. De säger att de använder ett magiskt tyg som gör att mindre begåvade personer inte kan se det. I själva verket använder de inget tyg alls, men eftersom ingen vill framstå som mindre begåvad låtsas alla som att de ser "kläderna", och kejsaren vandrar omkring naken. Ända tills ett litet barn utropar: "Han har ju inga kläder på sig!"
Vi anpassar oss efter gruppen, även när det är uppenbart för oss själva att gruppens sanning är fel. Vilken röst lyssnar vi till?
Eller är vi som Askungen, som lyssnar till styvmoderns och styvsystrarnas röster. Hon vet att hon egentligen bär på en dotters rätt, men lyssnar till mobbarna.
Vilken röst lyssnar vi till?
Ibland tänker jag att vi är som huvudrollsinnehavaren i filmen “A beautiful mind”. Den handlar om en briljant matematiker, som t.o.m till slut får Nobelpriset för en av sina matematiska uträkningar, men som också är schizofren. Hans hjärna skapade en helt annan verklighet, med röster och personer som inte var verkliga för någon annan än för honom själv. Det höll på att förstöra hans liv, så länge han själv trodde att hans subjektiva sanning var sanningen.
Den individualistiska nutidssvensken kan ibland likna den här mannen. Vi skapar våra egna subjektiva sanningar och gör dem objektiva. Vi lyssnar bara till våra egna, egenskapade röster och följer bara dem.
Vilken röst lyssnar vi till?
Den här söndagens överskrift är “Den gode herden” Herde- är ju inte ett yrke som vi ser i så många jobbannonser idag. Inte ens en liten 5 poängskurs. Vi har ju inte direkt någon djupare förståelse kring vad det yrket innebär, mer än att valla några slags djur. Men för ca. 3000 år sedan, innan David (som skrivit de flesta av psaltarpsalmerna i bibeln) blev kung, så var han just en herde. Det var ett vanligt jobb då. Så när han i den välkända 23:e psaltarpsalmen skriver: Herren är min herde- så fanns det en betydligt större förförståelse hos de första lyssnarna kring vad han faktiskt menade med det. När Jesus senare beskriver sig själv som den gode herden, låg det alltså en betydligt djupare mening i det. Inte, som utifrån vår förståelse, att hans roll är att valla runt oss, korkade människor. En god herde, är en god ledare som med trygg hand för sina får till de bästa betesmarkerna, som när ett får irrat sig vilse, ger sig av för att leta reda på det och inte ger sig förrän det är funnet, som försvarade sin hjord när faror hotade. En god herde är en ledare som, för fåren, betyder trygghet, omsorg och kärlek och därför lyssnar de till sin herdes röst.
Vilken röst lyssnar vi till?
Vilken röst lyssnar du till?
Mia Martinsson 26 April 2020
Maintain my soul
Micke Martinsson
You are so close to me I’ll never walk alone
Never on my own.
You are the love in me maintain my soul
Can’t make it on my own Build me stone by stone.
You are so much for me
You’re all I wanna know
My way, my life, my goal.
Comments